Den här världen kanske inte känns så fin men den kan bli
Det är hopplöst. Ändå vill jag hålla hans hand och säga att allt löser sej. Men jag kan inte lova det. Jag vågar inte. För tänk om det inte alls löser sej. Han säger att han är för rädd för att bli kär. Rädd för att såra mig. Men lilla vän, vem är inte det??
Vi var tvungna att bära honom genom stan. Hålla honom på benen. Fånga honom när han föll. Sen sov jag med ansiktet nära hans nacke. Hörde hans puls och pussade hans kind. Frågade om han levde.
Trasiga människa.
Jag vill visa honom livet. Men allt han tänker på är ruset, och det skapar små sår på hans hjärta. Det går sönder mer och mer, och snart finns det inget hjärta kvar till kärlek.
Så det är lika bra att jag lämnar honom nu när jag kan, nu när han bara är en främmande man på en främmande plats, innan hans rädslor blir sanna.
Trasiga människa.
Jag vill visa honom livet. Men allt han tänker på är ruset, och det skapar små sår på hans hjärta. Det går sönder mer och mer, och snart finns det inget hjärta kvar till kärlek.
Så det är lika bra att jag lämnar honom nu när jag kan, nu när han bara är en främmande man på en främmande plats, innan hans rädslor blir sanna.