det kallas sorg
en kall hård isande klump
tar sig ibland form
inuti mig
ifrågasätter allt det varma och glada
den påminner om liemannen som förevigt står på glänt
kritiserar den verklighet
jag lever i
som om allt bara är på låtsas
en lek
vi leker leva
varje dag
och förtränger det som gör ont
ångest och eskapism
försöker naivt dölja den hårda sanningen
och jag önskar jag levde med en ögonbindel
blind för det mörker som tar sig form
en kall hård isande klump