eufori
Cyklar, trampar längs med havet, det brusar och himmelen är mörkblå men ändå så ljus, ett rosa skimmer och livet känns som att det omringar mig, hör inget, ser inget, jag känner bara hur lätt det är när vinden tar tag i skjortan och håret flyger som sjögräs och leendet är så stort och det är som att jag är kär men vet inte i vad, bara känner den känslan som påminner om kärlek. endorfiner glädje dopamin. musiken i öronen och den rosa horisonten. jag doppar fötterna i havet det är varmt som en hand som smeker en ensam kind och jag älskar livet tänker bara hur bra allt är och hur bra jag är och att livet varit helt jävla underbart egentligen. Lugnet och energin som strömmar igenom mig är i extas. Jag har hela staden och hela livet och hela jag under mitt cykelhjul. Glider framåt längs raden av hus, av skog, av strand, och himmelen är min enda älskare den ser hur stort jag ler och jag bryr mig inte om någon. Jag är omringad av livet. Jag är livet.