Train to nowhere
Regnet smattrar mot tågfönstret
Kupén är tom
De andra platserna lyser med sin ensamhet
Jag sitter i hörnet och hör inget förutom tågrälsens brusande
Jag undrar om de andra kupéerna är lika ensamma
Lika ensamma som jag
Utan en hand att hålla i
Eller en axel att luta sig mot
Bara några få ord som ropar
”jag vet att du inte är kär i mig längre”
De sitter fast i halsgropen
Tar sig ut likt en svordom
Men jag litar lika lite på mig själv
Som jag litar på dig
Kanske är det jag själv som allt handlar om i slutändan
För det är jag som sitter i hörnet av kupén
Lyser med min ensamhet