The wasp
När han till slut gick efterlämnades ett svart hål. I själen. Bara för en sekund eller två, kanske bara i en millisekund, kanske en hel förmiddag. Kanske fanns hålet där hela livet.
Jag kan inte säga hur länge.
Det värkte oavsett. Kändes kallt mot mitt varma blod. Blodet som alldeles nyss rusat runt runt, medan vi rörde vid varandra. Bekräftelsen hade varit så varm och trygg.
Ekot som efterblir ekar ensamt. Signalerna är alldeles för starka. Kontrasten alldeles för tydlig. Jag står inte ut.
Hur ska jag någonsin kunna söka kärlek när tystnaden efter hans närvaro svider som getingstick? En geting som sticker mig för att sen flyga vidare. Svullnaden som fylls av vätska. Kliar och värker. Jag måste ta allergitabletter och smörja in det, lägga förband. Slickar såret varje dag, varje morgon, varje kväll - en vardagsrutin. Det tar flera veckor innan svullnaden försvinner. Men det tomma hålet, det påminner mig om ensamheten och allt som är dött.
Kanske bara i en millisekund. kanske hela livet.