En början och ett slut
Jag minns sekunden då jag blev kär i dig. Vi var hemma hos dig. Du var påtagligt påverkad och hade inte sovit på alltför många dagar. Vi satt i din soffa och du gick fram och tillbaka till datorn och mixade musik, kunde inte släppa låten. Fastnat som i en dålig loop. En skadad skiva som går på repeat. Du tog fram en gitarr och satte dig framför mig i din fåtölj utan att se på mig. Jag följde dig med blicken när du började spela på strängarna. Sen la du huvudet mot instrumentet och slöt ögonen som jag inte kunde se, men som jag kände. Kände att du blundade. Jag var som förtrollad. Jag minns att jag tog en bild på dig där och då. För att minnas.
-
Jag grät mot din hals. Tog ett djupt andetag som för att spara doften av din hud på minnet. Jag kände dina fuktiga tårar falla längs din kind. Bedjande sa du ”vi gifter oss, snälla, kan vi inte bara gifta oss”. Det var hjärtskärande. Jag skakade långsamt på huvudet, ”nej, det går inte” tog ett skakigt andetag med gråtklumpen i halsen och fortsatte ”det funkade inte mellan oss. Det var aldrig bra.” och övertalade samtidigt mig själv om att jag gjorde rätt.
-